Slutbetygen blir inte mer likvärdiga av att anpassas till resultaten på nationella prov. Tvärtom. Att Skolverket propagerar för en politisk systemförändring som dessutom tvingar lärare att bryta mot skollagen är obegripligt.
Skillnaderna i betygssättning är fortsatt stora mellan skolorna, visar Skolverket i en ny rapport. Myndigheten vill därför undersöka möjligheten att slå fast en gräns för hur mycket slutbetygen får avvika från provresultaten på skolnivå, säger generaldirektören Peter Fredriksson i ett pressmeddelande.
Han säger sig dock vara medveten om att en sådan ”systemförändring” riskerar att få negativa effekter på undervisningen och att förändringen är en politisk fråga.
Att Skolverket tror att förändringen skulle bidra till att slutbetygen blir mer likvärdiga är för mig obegripligt. Av Skolinspektionens kontrollrättningar 2010-2015 framgår att lärare inte rättar de nationella proven på ett likvärdigt sätt. Av statistiken framgår också att lärare anpassar sina krav så att det ställs högre krav på skolor med kunnigare elever och lägre krav på skolor med mindre kunniga elever.
Vad händer då om lärare tvingas anpassa sina slutbetyg till betygen på nationella prov? Blir slutbetygen mer likvärdiga? Nej och åter nej! Högre krav på överensstämmelse mellan betyg på nationella prov och slutbetyg påverkar inte hur lärarna rättar. Lärare kan fortfarande anpassa kraven så att de varierar mellan skolor. Högre krav på överensstämmelse medför i stället att de brister i likvärdighet som rättningen ger upphov till får större genomslag i slutbetygen. Slutbetygen blir mindre likvärdiga.
Den som vill förbättra slutbetygens likvärdighet måste tänka tvärtom. Först måste Skolverket klargöra att lärare inte ska sätta de betyg som elever har fått på nationella prov. Sen kan Skolverket se över hur de nationella provens uppgifter, instruktioner och bedömningsanvisningar ser ut och vidta åtgärder för att förbättra likvärdigheten i rättningen. När likvärdigheten i rättningen har förbättrats så kommer slutbetygen automatiskt att bli mer likvärdiga.
Krav på överensstämmelser mellan provbetyg och slutbetyg gör det också lättare för rektorer och lärare att manipulera betygen. På framför allt mindre skolor kan det till exempel vara lönsamt att uppmana mindre kunniga elever att vara frånvarande. Då blir statistiken mer gynnsam, lärarna kan sätta högre betyg och skolan får ett bättre rykte.
Till sist: Av skollagen framgår att det är lärare som sätter betyg, att kraven för betyg ska relateras till det som står i kunskapskraven, att lärare ska ta hänsyn all information, göra en allsidig bedömning och att slutbetygen ska spegla vad eleverna kan vid betygstillfället. Om man fastställer ”en gräns för hur mycket slutbetygen totalt får avvika från provresultaten på skolnivå” så kan lärare inte följa skollagen.
Av skollagen framgår också att lärare ska kunna motivera ett betyg. Vad ska läraren då säga till den elev på den lilla skolan som var frånvarande på provet och som redan hade visat att hen kunde det som krävdes för A? Som jag ser det finns det bara ett svar: ”Jag kan inte sätta A på dig för då avviker slutbetygen för mycket från provbetygen.” Det vill säga, antalet A:n på skolan kan ta slut.
Statistiska krav på överensstämmelser mellan provbetyg och slutbetyg avskaffades 1994. Innan det hade man under 20 år haft ett relativt betygssystem. Det fanns inga i förväg uppställda krav och varken elever eller lärare visste vad eleverna skulle kunna för att få ett betyg.
Under de åren ställdes också krav på överensstämmelser mellan provbetyg och slutbetyg. Effekterna var inte positiva. Kraven för betyg varierade år från år och mellan skolor. Likvärdigheten var låg. Eleverna tog avstånd från betygen och bojkottade de nationella proven.
Så visst, det är en politisk fråga och vad jag vet så vill inget riksdagsparti återinföra relativa betyg med dolda krav. Att Skolverket propagerar för en politisk ”systemförändring” som tvingar lärare att bryta mot skollagen är därför obegripligt.