Svd, 24 apr. 2016
Är nationella prov bra? Frågan har bara ett rätt svar: Det beror på hur proven är utformade, hur de rättas, hur de genomförs, hur de förbereds och följs upp. Men så svarar ingen i Sverige, skriver Per Måhl, sakkunnig på bedömning och betygssättning.
På våren 2009 infördes nationella prov i åk 3. Utvalda akademiska pedagoger fick då frågan: ”Är nationella prov bra?” En del sa: ”Prov är inte bra! Elever som inte lyckas mår sämre och lär sig mindre.” Andra sa: ”Prov är bra! De stimulerar elever och den som inte lyckas får mer hjälp.” Båda svaren är typiska för svensk debatt om prov och betyg. Alltsedan 1970-talets elevrevolt mot relativa betyg och centrala prov har ”vänstern” hävdat att alla former av prov och betyg är dåliga och ”högern” att alla former är bra.
Men att döma av forskning varierar effekterna av prov och betyg med hur de är utformade. Om uppgifterna speglar autentisk förmåga och rättas på ett för eleven begripligt sätt, om eleven vet i förväg hur uppgifterna ser ut och rättas och om elevens resultat tas som utgångspunkt för övning, då blir effekterna positiva. Detsamma gäller för betyg. Betyg som sätts utifrån jämförelser med andra har inga positiva effekter. Betyg som speglar kunskapskrav har bättre effekter. Det vill säga, frågan ”Är nationella prov bra?” har bara ett rätt svar: ”Det beror på hur proven är utformade, hur de rättas, hur de genomförs, hur de förbereds och följs upp.” Men så svarar ingen i Sverige! I svensk debatt om prov behöver man inte veta hur de faktiska proven ser ut.
Hur ser då de nationella proven ut? Fick proven i åk 3 positiva effekter? I det läsprov (från 2009) som finns på Skolverkets hemsida fick eleverna läsa en text som började så här:
Sam är en av de stora tuffa killarna. Han brukar skrika ’skitungar’ efter alla småbarn. Han brukar jaga dem och kasta sten på dem. Nu ställer sig Sam mitt framför dem. — Ni vet inte vad som finns i det där huset, säger han. — Nä, säger Tania och Teo. — Har ni hört talas om Blodligan? väser Sam med en hemsk röst. — Nä … Teo och Tania bara gapar. — Blodligan håller till där inne! viskar Sam. Lyd mitt råd och gå inte in dit. Jag skulle aldrig våga. Håll er borta från det här stället!
Till texten ställdes 18 frågor. De tre första löd:
- Vem är Sam? A. Han är en stor hund. B. Han är en liten kille. C. Han är en stor farbror. D. Han är en stor kille.
- Vad brukar Sam göra när han träffar små barn? A. Han brukar slå och sparka dem. B. Han brukar skrika skitungar efter dem. C. Han brukar leka i skogen med dem. D. Han brukar låtsas att han inte ser dem.
- Varför talar Sam med en hemsk röst när han berättar om ödehuset? A. Han är sjuk och har ont i halsen. B. Han vill skrämma Tania och Teo. C. Han är rädd för Tania och Teo. D. Han vill härma Blodligan
Fråga 4-17 såg likadana ut. Den 18:e och sista uppgiften löd: Vad handlar berättelsen Blodligan om? Skriv med dina egna ord om barnen. Var är de någonstans och vad händer? Rita gärna en bild till!
Den som fick 14 poäng bedömdes ha nått målet. Men uppgifterna var inte utformade och rättades inte på det sätt som krävs för att identifiera elever som inte förstår texten. Och varför drogs gränsen mellan 13 och 14 poäng? Kan man av en poängs skillnad avgöra att en elev har förstått en text medan en annan inte har det? Och vad gör läraren med de elever som fick 14 poäng men svarade fel på uppgift 18?
Kortfattat kan svenska nationella prov beskrivas så här. Vissa delprov, t ex läsprov, innehåller många uppgifter som inte speglar kunskapskrav. Andra delprov bedöms med betygsnivåer som inte existerar. Felaktiga delprovsbetyg summeras på ett sätt som strider mot betygsanvisningarna. Kraven för godkända provbetyg är för lågt ställda. I åk 9 har ca 95 % av eleverna fått godkända betyg på svensk- och engelskproven trots att ca 15 % inte förstår de enklaste texterna i PISA-undersökningar. Provbetygen ger inte underlag för att avgöra om en elev kan det som krävs för ett visst betyg i en viss årskurs. Till det kommer att proven är sekretessbelagda i tanke att elever inte ska kunna öva inför dem. Det vill säga, svenska nationella prov har inga positiva effekter. De är inte betygsstödjande och de bidrar inte till elevernas kunskapsutveckling. Av resultaten framgår inte huruvida en elev är i behov av stöd.
Nu har en utredning föreslagit fyra förändringar: (1) nationella prov i åk 3 ska tas bort, (2) vissa prov ska rättas digitalt, (3) lärare ska anpassa slutbetyg till provbetyg och (4) vissa prov, t ex skrivprov i svenska och engelska, ska rättas centralt. Får förändringarna positiva effekter? Låt oss ta en sak i taget.
- I sin nuvarande utformning har de nationella proven i åk 3 inga positiva effekter. Men om proven anpassas till internationella prov (PIRLS- och PISA) och kompletteras med anvisningar om hur de ska för- och efterarbetas så får de positiva effekter. Att ta bort proven förbättrar ingenting.
- Digital rättning påverkar hur prov ser ut och rättas. Uppgifter som förutsätter att en elev redogör för, jämför, reflekterar, tar ställning, ger argument etc tas bort. Om läsprovet i åk 3 hade rättats digitalt så hade den enda uppgiften som speglar att eleven förstår texten tagits bort. Det vill säga, prov som rättas digitalt ger sämre underlag för att bedöma det som står i svenska betygsanvisningar. Proven blir mindre betygsstödjande. Dessutom försämras provens effekter på elevernas motivation och lärande.
- Av Skolinspektionens granskningar framgår att lärare kan vara oense om vilket uppgiftsbetyg en prestation på ett nationellt prov ska ges. Trots det har slutbetyg bättre prognosvärde än Högskoleprovet. Varför? Jo, i slutbetyg bortser lärare från prestationer som är mindre typiska för en elev och gör helhetsbedömningar baserade på den information som har framgått under alla Det medför att slutbetyg får bättre prognosvärde än Högskoleprovet. Vad händer om lärare ska anpassa slutbetyg till nationella provbetyg? Då ska lärare istället bortse från den information som de har fått tillgång till under alla lektioner. Det försämrar slutbetygens prognosvärde Det förbättrar inte heller slutbetygens rättssäkerhet och likvärdighet.
- Central rättning kan förbättra likvärdigheten i uppgiftsbetyg. Men det kostar och det sparar ingen tid. Lärare måste ändå läsa och bedöma sina elevers prestationer. Huruvida central rättning förbättrar slutbetygens likvärdighet är en öppen fråga. Central rättning har inga positiva effekter på elevernas motivation och lärande.
Det vill säga, inget av utredningens förslag tar fasta på de brister som finns i de nationella proven. Förslagen är inte förankrade i forskning. Förslagen förbättrar inte slutbetygens rättssäkerhet, likvärdighet eller prognosvärde. Förslagen förbättrar inte provens effekter på elevernas motivation och lärande. Man verkar inte känna till hur bra prov ska se ut och att information före och efter proven avgör om effekterna blir positiva eller inte.